Livet Tid

Beredskapen är god

Det är dags för den efterlängtade semesterresan och jag önskar som så många gånger förr att jag fötts med en annan personlighet. Sån här vill jag vara:

– Resa imorgon? Coolt. Jag slänger väl ner det som råkar vara rent, i en skitliten väska så jag slipper checka in. Sen tar jag passet i bh:n och telefonen i handen och resten kan man köpa där. Det löööser sig!

Eller hur.

Att behöva handla på plats är det värsta jag vet. Härom året var jag i New York med maken och ett par goda vänner. I världens mest fantastiska stad finns det miljoner roligare saker att göra än att ränna i butiker, men det gjorde vi en av dagarna. Frustrerad av utländska storlekar och stressad av den osvenska servicenivån (ni vet tjejerna som surrar runt en med ett förpliktigande May I help you som inte alls låter som en fråga), gav jag upp. Istället satte jag mig med väninnans man och surade på en bänk. Maken däremot, som är kung av Smart Shopping och väninnan, som är drottningen, släpade hem den ena kassen efter den andra till hotellrummen. I slutet av resan slog jag till på ett par converse bara för att balansera utgifterna på familjekontot. Ni förstår mitt enorma intresse för utlandsshopping.

Som medarbetare i haveriberedskapsorganisationen på kärnkraftverket, övas man ständigt i beredskap. Det går kort sagt ut på att det ska finnas en lösning, en reservlösning och en reservens reservlösning på varenda tänkbar incident som kan rimligen kan inträffa. Jag är som gjord för detta. Jag har aldrig varit spontan i hela mitt liv, möjligtvis med undantag av en och annan ogenomtänkt romans.

Alltså; Jag vill ha med mig allting hemifrån, och sen slappna av i trygg förvissning om att jag är redo för allt. Kyla, värmebölja, fester, rån, sjukdomar, försenade flyg, olyckor, naturkatastrofer – you name it. Jag är Skalman.

Hela idén med det här är att spara tid och bekymmer. Men alltihop är en gigantisk tankevurpa, för det tar dagar att förbereda för alla eventualiteter som kan drabba inte bara mig, utan även andra. Visst, det är toppenkul när någon tjej i toakön på Summerburst behöver en sax, och jag utbrister -HAHAA! Klart jag har en sax i handväskan! och hon blir jätteglad. Eller att alltid ha skoskavsplåster, nylonstrumpor eller en liten kniv att hala fram när någon behöver det. Jag har också extra p-skivor till förvirrade turister på parkeringen, stearinljus i bilen om jag kör av vägen, ett tablettbatteri om jag skulle bli fast på en öde ö och inte kan sova samt en energibar i väskan om någon tappar humöret och blir otrevlig. Gissa hur mycket tid och bekymmer jag lägger på att spara tid och bekymmer.

I packningsstöket ringde jag kompisen som ska med. – Vadå tvättlina? sa hon. Jag packar på söndag kväll. Förresten kan man väl hänga tvätten på en stol.

Så jag ringde syrran, och vi slängde bort en lång stund på att eventuellt spara några hekto packning men jag har fortfarande inte koll på hur många skor som ska med.

Sen funderade jag på att ringa svägerskan också, för hennes coolhet kanske smittar. Men jag lät bli för vi har aldrig rest ihop innan och om hon har en bild av mig som en vettig människa kan hon få behålla den en stund till. Sen kan hon få låna min vattenkokare.

Så nu får jag släpa, men varför inte. Vi ska på träningsresa, och själva syftet är ju att bli stark.
Attitude is everything.

Bild från antikkulan.se.

You Might Also Like

3 Kommentarer

  • Reply
    Malin Wennström
    4 mars, 2016 at 23:55

    Jag älskar Skalman, han är min idol, skitcoooooool. Du med.

    • Reply
      Emma Lindroth Steinwall
      6 mars, 2016 at 14:45

      Hm, kanske skulle behöva lite av hans coolhet också, inte bara prylarna….
      Tack goa Malin!

  • Reply
    Utmaningsångest | Word by Steinwall
    5 juni, 2016 at 17:43

    […] packar ner typ allt för säkerhets skull och kör en sväng om stan för att plocka upp min kollega för dagen, tjugo år yngre übersöta […]

  • Lämna en kommentar